Italian High Renaissance Painter, 1483-1520 Italian painter and architect. As a member of Perugino's workshop, he established his mastery by 17 and began receiving important commissions. In 1504 he moved to Florence, where he executed many of his famous Madonnas; his unity of composition and suppression of inessentials is evident in The Madonna of the Goldfinch (c. 1506). Though influenced by Leonardo da Vinci's chiaroscuro and sfumato, his figure types were his own creation, with round, gentle faces that reveal human sentiments raised to a sublime serenity. In 1508 he was summoned to Rome to decorate a suite of papal chambers in the Vatican. The frescoes in the Stanza della Segnatura are probably his greatest work; the most famous, The School of Athens (1510 C 11), is a complex and magnificently ordered allegory of secular knowledge showing Greek philosophers in an architectural setting. The Madonnas he painted in Rome show him turning away from his earlier work's serenity to emphasize movement and grandeur, partly under Michelangelo's High Renaissance influence. The Sistine Madonna (1513) shows the richness of colour and new boldness of compositional invention typical of his Roman period. He became the most important portraitist in Rome, designed 10 large tapestries to hang in the Sistine Chapel, designed a church and a chapel, assumed the direction of work on St. Peter's Basilica at the death of Donato Bramante,   Related Paintings of RAFFAELLO Sanzio :. | St Paul Preaching in Athens | Angel fragment of the Baronci Altarpiece | The virgin mary and christ | Three woman | Angel (fragment of the Baronci Altarpiece) dg |
Related Artists:
kristina forsten

k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
William Strutt
English Painter, ca.1825-1915 was an English artist. Strutt was born in Teignmouth, Devon, England, and came from a family of artists, his grandfather, Joseph Strutt, was a well-known author and artist, his father, William Thomas Strutt, was a good miniature painter. William Strutt enjoyed a student life in Paris, France, and England, studying figurative and history painting. In response to a near-breakdown and problems with his eyes, Strutt decided to visit Australia, arriving 5 July 1850 on the Culloden, where he then married. In Melbourne, Strutt found employment as an illustrator on the short-lived Illustrated Australian Magazine, published by Thomas Ham, as there was little demand for the figurative and history paintings for which he was trained. Some of his designs did, however, lead to commissions, including a design for a new postage stamp, and an Anti-Transportation League card. Despite the lack of interest for major history paintings in Melbourne, Strutt continued to sketch suitable subjects, including the "Black Thursday" bushfires, which swept over the colony on 6 February 1851. It was from these sketches that Strutt composed one of his most notable paintings some 10 years later, Black Thursday, February 6th. 1851, 1864, which depicted animals and men fleeing from the fire. In February 1852, Strutt joined the growing tide of men travelling to the gold-fields surrounding Ballarat, Victoria. Despite working in the gold fields for eighteen months he found little success. He returned to Melbourne in mid-1853 and became actively involved in the city's cultural scene, undertaking a number of portrait commissions and joining the Victorian Society of Fine Arts as a founding member. William Strutt, Portrait of John Pascoe Fawkner, founder of Melbourne, 1856: oil on canvas; 61.3 x 51.2 cm. National Library of Australia.Strutt's interest in depicting the notable events of the colony was piqued by the events surrounding the Victorian Exploring Expedition led by Burke and Wills in 1860-61. He made several studies of their preparations at Royal Park, Melbourne, and followed the expedition to its first camp at Essendon, Victoria. Strutt also collected first-hand accounts from the rescue party and from John King,